Alla andra artiklar i den här kategorin handlar om vad du gör efter att något har hänt: hur du känner igen tecknen, hur du dokumenterar, hur du stöttar. Den här är den enda som handlar om innan. Och det är den som faktiskt avgör hur de andra tre går — för ett barn som redan vet hur du reagerar berättar. Ett barn som …

Du vet nu att ditt barn blir nätmobbat, kanske för att du kände igen tecknen eller för att barnet berättade själv. Första instinkten hos de flesta föräldrar är att omedelbart blockera avsändaren eller ta bort appen. Gör inte det ännu. Det första steget är att spara det som hänt, för blockerar eller raderar du innan …

De flesta föräldrar som läser om nätmobbning tänker på sitt barn som den som riskerar att drabbas, aldrig som den som orsakar det. Det är en förståelig blind fläck, men också en farlig en. Nätmobbning är sällan en enda elak person som medvetet plågar någon – oftare är det en grupp där någon säger något först, resten …

De flesta barn som blir mobbade på nätet berättar det inte för en förälder, i alla fall inte direkt. Skammen, rädslan för att det ska bli värre, eller oron för att mobilen eller kontot tas ifrån dem som en säkerhetsåtgärd väger tyngre än att be om hjälp. Det betyder att du som förälder oftast inte får veta genom att …

Både föräldrar och barn rankar cybermobbning som en av de största riskerna på nätet, enligt FOSI:s egen forskning – och det är lätt att förstå varför. Till skillnad från mobbning på skolgården slutar den aldrig vid ytterdörren. Meddelandena, kommentarerna och skärmdumparna finns kvar, och barnet bär med sig oron även …